FORSKNING I PSYKOLOGI OCH ETIK

Är det tillåtet att göra vad som helst i forskningens namn? Svaret på den frågan är naturligtvis ”Nej”, eftersom det finns etiska riktlinjer att följa. Dessa riktlinjer är oftast ganska rigorösa, men i slutändan handlar det om forskarens samvete och bedömning, eller ett etiskt råd om forskningen är kopplad till något sådant, som avgör vilken typ av forskning som är ok.

Om forskare inte behövde ta hänsyn till etiska aspekter skulle forskningen utvecklas i betydligt högre takt. Många viktiga upptäckter skulle göras på bekostnad av vissa individers lidande. I dagens samhälle anses detta inhumant och därför finns det etiska riktlinjer. Nazister som struntade i dessa riktlinjer utförde grymma medicinska och psykologiska experiment på judar (och vissa andra), framförallt i militäriskt syfte. I stort sett samtliga är överens om att detta bryter mot god etik, men gränsdragningen är oftast inte så solklar.

I Milgrams kända experiment om lydnad, beordrades privatpersoner att ge dödliga elchocker till testpersoner som svarade fel på frågor. Ingen kom till skada, eftersom elchockerna inte existerade och eftersom de som fick elchockerna var skådespelare (eller påhittiga forskningsassistenter…), men man skulle kunna argumentera för att det innebär en viss psykisk press att leva med vetskapen att man gett någon en dödlig elchock. Milgram själv försvarade sitt experiment med att forskningen var betydelsefull och att alla fick stödsamtal efter experimentet (där majoriteten höll med om att det var en betydelsefull uppoffring).

Så vad finns det egentligen för riktlinjer när det gäller forskning?

Först och främst ska inga lagar brytas. I så fall är forskningen per automatik oetisk. Annars gäller följande fyra riktlinjer:

– Inga testpersoner får komma till skada, varken fysiskt eller psykologisk.
– Testpersoner måste ge sitt godkännande till sitt medverkande.
– Testpersoner får inte luras av forskarna.
– Testpersoners integritet och privatliv får inte äventyras.

Om dessa riktlinjer skulle följas helt, så skulle ganska stor del av den forskning som idag bedrivs, inte få bedrivas.

Att testa en ny medicin eller behandling, skulle kunna innebära fysisk och psykologisk skada. Men detta tillåts ibland, om testpersonerna går med på att det finns viss risk för fysisk och psykologisk skada. Forskare måste dock ha ett eget omdöme eftersom alla människor inte kan ta rationella beslut. Vissa kanske är under extrem ekonomisk press och går med på vad som helst för att få en slant. Det vore cyniskt av forskare att utnyttja detta, utan att själva tänka efter om vilken skada det skulle kunna innebära.

Fältstudier innebär att man går ut i verkligheten och gör observationer av vissa fenomen. Forskaren kan besöka krogen och räkna hur många öl som dricks under en kväll av testpersonerna (besökarna på krogen). Det vore svårt att gå fram och fråga varje besökare om de vill vara med i denna fältstudie. Gränsen mellan aktivt deltagande och passivt deltagande är ibland svår att dra.

Placebo-effekten innebär en signifikant effekt som enbart beror på en persons tro på någonting. Anti-depressiv medicin testas ofta med placebo, för att ta reda på vilken effekt som beror på tro och vilken effekt som beror på själva medicinen. Vissa testpersoner får då sockerpiller istället för anti-depressiv medicin. Att berätta detta för testpersonerna skulle förstöra experimentet, och placeboeffekten skulle utebli. Vilseledande tillåts dock ofta i experiment, om det anses motiverat. Det är dock ett måste att redogöra detta vilseledande för testpersonen när experimentet är slutfört.

När en testpersoner lämnar privata detaljer är det viktigt att detaljerna förblir privata och inte kommer ut offentligt. Anonymitet bör därför garanteras testpersonerna, och oftast kan detta uppfyllas. Undantag är kvalitativa studier där vissa testpersoner intervjuas eller undersöks i detalj. Det viktiga är att på förhand meddela om anonymitet kan garanteras, så att testpersonen själv kan ta ställning till sitt deltagande i forskningen. Men som sagt, detta måste också forskaren ta ställning till eftersom vissa tar tokiga beslut.

Olika forskare har olika smärtgränser när det gäller etik. Vissa menar att lagen är det enda som behöver följas, medan andra menar att dessa fyra riktlinjer måste följas hårt. Bedömningen är i slutändan subjektiv, där forskningens betydelse (eller obetydelse kanske, när det gäller studentprojekt…) vägs mot överträdelser av dessa fyra riktlinjer.